Vaknade i morse av en infernaliskt liv utanför fönstret. Det är studentdags igen. Det skrålas: “Vi har tagit studenten fy fan va vi e bra” – Varje år.
Fylls både av glädje och sorg denna dag varje år. Luttrad som jag är inser jag att det är en stor dasg för de flesta. Hoppet tänds. Livet börjar. Men som så många årgångar innan dessa så är arbetsmarknaden inte rosad direkt. En del kommer bli arbetslösa, en del kommer bli med barn alldeles för tidigt, en del kommer att hamna i misär, några kommer ta livet av sig och åter en del kommer faktiskt att klara av livet. Men känslan av att den ljusnande framtiden är vår måste vara underbar … idag. För imorrn är den över och allvaret börjar. Nu kanske det bara är jag som funderar på sådana här saker en sån här uppsluppen och glad dag då det skall delas ut presenter och drickas champagne. Fast å andra sidan så har jag ju facit. Både för mig och många många andra.

Min verklighet består idag av att försöka ordna fram uppgifter om skatteåret 2009 och 2010, samt fixa balans och resultaträkningar för de senaste två åren från revoisorn så jag kan skicka in dessa till Småföretagarnas A-kassa. Sedan har jag ju fått tid på våning 5 på arbetsförmedlingen, platsen för de inte helt lätta fallen….. Ska bli intressant och se vad de kan tänkas göra utav mig.

Studenten berör mig inte själsligt.
En sak som berör mig kom jag på inatt. Kanske är det min Asperger? Jag vet inte… Satt och såg StanleyCup finalmatch nummer 6 och till slut lyckades Chicago Blackhawks vinna över Philadeplhia Flyers med 4-2 i matcher. När Marian Hossa som kämpat i det förlorande lagen i två år äntligen fick höja bucklan grät jag. Sånt berör mig tydligen. Visste inte om det själv.

Nåja… känslor har jag fullt av.. kanske inte riktigt av samma orsaker som många andra.
Ikväll och inatt kommer det bli ett sjuhelvetes liv utanför och på stan när de hormonstinna studenerna skall fira.
Säger bara Grattis till dem… för imorrn är det över……

COAO – Collapse Over And Out