Var hos optikern igår.
Tydkigen så är jag enögd. Ser bara med ett öga åt gången. Skumt. Men synen som sådan var det inget fel på när jag testade den på långt håll. Det var väl lite sudd på mycket nära håll så optikerna hävdade att jag behövde läsglasögon. Jag har åldern inne för det.
Detta horribla påstående fick mig att fundera lite.
Man börjar ju processen med att dö så snart man föds. Finns det en åldersgräns när man behöver glasögon? Finns det regler för detta?

Så nu sitter jag och begrundar mitt liv mitt I livet.
Behöver läsglasögon, har lite gråa strån. Jag har “trivselvikt” ala 44 åring. Jag har huvudvärk ofta. BLir lätt yr I huvudet och tycker allt försvinner I en dimma med jämna mellanrum. Jag spottar blod ganska ofta på mornarna. Jag är förjävla rörig. Har mycket svårt att få saker gjorda. Träffar mina älskade barn alldeles för sällan. Inte helt lätt när de bor I andra ändan av landet. Är notorisk kaffesörplare. Lite för mycket men jag tycker om kicken av koffeinet. Speciellt när man överdoserat och börjar skaka sådär härligt med ögonen rullande på vift I huvudet. Blir för full ibland. Älskar Whiskey och Guinness. Är alldeles för osocial för mitt eget bästa. Är helt oförstående inför ordet lagom. Finns det ens?

Men jag sitter vid min Macbook Pro och bloggar detta och:
“Im still here you bastards” – Citat ur Papillon av Steve McQueen I Isoleringscellen.

Kanske är det detta som kallas livet eller så är det helt sonika en övergående fas.
Hmmm.. det är väl samma sak va? Slutresultatet blir detsamma ändå.

Nu ska jag leva en stund och skutta iväg till gymmet.

COAO – Collapse Over And Out