Pratade med Försäkringskassan idag. De är för roliga de små söta liven.
Jag fick inget anstånd till underhållet så att jag skulle ha en liten chans att kunna träffa barnen då de bor 50 mil bort. Det går på dryga 1000 lappen att få upp dem hit.
Under tiden jag tragglat om anstånd har det tydligen byggts upp en skuld allaredan. Så nu ska jag betala av den snarast annars kommer farbror Kron-Olle och hälsar på.

Jag hävdade bestämt att det fanns ju faktiskt en orsak till att jag begärde anstånd, varav den största var att kunna träffa barnen och att faktiskt överleva rent ekonomiskt. Men det tar denna maskin inte hänsyn till. Allt är automatiserat fick jag till svar.  Hur fan ska jag gå tillväga frågade jag ömt. Svaret var att det är inte deras bord. Jag får väl hitta på något. De har strikta regler och kan inte göra något eller ta hänsyn till speciella levnadsöden.
Vad ska jag göra då?
Nylonstrumpa och en tvål utformad som en revolver och ett besök på en statlig penningainrättning?

Tack kära Försäkringskassa för att ni möjliggjort ytterligare en tid av ångest och problem.
Vad skulle jag gjort utan er?

COAO – Collapse Over And Out